Veckans insändare

Hejsan.
Jag ska få be att få några ögonblicks uppmärksamhet. Jag är en gammal man som bor vid några lådor på Grev Turegatan. I all min enkelhet ligger jag vid lådorna större delen av tiden. Och jag ser alltid ut exakt som på bilden här, som min kamrat tog med sin fotografiska apparatur.
Jag ska fatta mig ganska kort. Det är inte mycket jag begär.

Det enda jag vill ha är en ostsmörgås. Nej, förlåt. Nu ljög jag lite. Jag vill ha kräm också. Till mina bröst.
Leta efter mig. Hångla upp mig. Smek mig. På Grev Turegatan. Inatt. Tratteli-tratt!

Varma, skäggiga gubbhälsningar
Kläärens Fuktström

Fladdermann

Skoj

Här är exempel på roliga svar när man skriver prov. Nu har jag förvisso inte gjort det på väldigt länge. Kul är det i alla fall.

Läs här!

Vi på KM10000 (Katten, musen, 10 000) har just fått veta att det har blivit tillåtet att använda extrema former av grovt våld mot folk som tar bilder på sig själva där de iförda kläder visar upp något slags skapelse som de väljer att kalla "dagens outfit".
Och nej, jag stavade inte fel, det heter faktiskt "något slags" eftersom "något" i detta fall syftar på ordet "slag" som tillhör det grammatiska genuset neutrum och följaktligen böjs "slaget" i bestämd form. Det är alltså inte objektet efter "något slags", i detta fall ordet "skapelse", som man böjer ordet "något" efter.
Alltså, "något slags skapelse", inte "någon slags skapelse".
Efter denna lilla uppvisning i grammatisk briljans så tänkte jag återgå till det grova våldet som nämndes ovan.

"Tanken med det hela är att vi ska utrota dessa otroligt onödiga individer som tror att någon har något som helst intresse av att se dokumentation på en idiots klädsel", rapporterar polisen som nu har fått igenom förslaget. Polisen fortsätter:
"Vi är givetvis jättenöjda!"

Slut på meddelandet.

Kolla här då!

Detta är en mördare. Prata aldrig med den här mannen, han kan döda. Typ på två röda.

Äntligen en update

Nu så var det alltså dags för mig att berätta vad jag har sysslat med den senaste tiden.
Allt började en eftermiddag för snart två veckor sedan då min mobiltelefon ringde.
Följande utspelas:

(Telefonen ringer)
(Ett par trötta fötter sätts mot det kalla parkettgolvet)

- Hm. Ja..?
- Hej! Är du ledig?
- Ja, det är jag.
- Kan du åka inom en timme?
- Ja, det kan jag.
- Jättebra. Vi skickar en bil.
- Ja, det gör ni. Hej då.
- Ciao!

Sedan blev jag transporterad till ett litet café där jag tydligen skulle få mat.
Det fick jag. Jag fick en tidning också. Sedan somnade jag.
Jag sov och sov. Mitt skägg blev längre och längre. När jag slutligen vaknade igen såg jag helt galen ut. Jag hade sovit alldeles för länge och blivit någon som jag aldrig velat bli.
Ett monster. Skulle jag bli utstött? Nä. Jag åkte bara hem och rakade mig och sen var allt som vanligt igen.

Hej då!

!

Titta inte på mig! Jag har ramlat!