En riktig laxdag, eller vad man ska kalla det

När jag härom morgonen klev ut genom dörren var ingenting sig likt där ute. Allt såg ut som vanligt, men i luften låg något nytt. Något obehagligt. En märklig känsla hade letat sig in i mitt sinne och sakta börjat tugga i sig bitar av mitt välbefinnande.

Jag gjorde stora ansträngningar för att komma underfund med vad som hade hänt. Skulle allt bli bra om jag gick in igen? Den tanken förblev bara en tanke, jag ville verkligen inte gå hem igen. Det kändes som att någon väntade där hemma på mig. En fara.

Jag insåg efter en stund att jag till råga på allt också hade gått vilse. Vad i...helvete? Jag hade ingen aning om var jag var. Hur länge hade jag gått? Var kom jag ifrån?

Jag frågade en äldre man om hur jag kunde hitta närmaste tunnelbanestation. Mannen skrattade och pratade ett språk som påminde om ryska. Sedan nös han. Fan.

Något senare var mannen borta, men vad som hände mellan nysningen och detta har jag ingen aning om. Han hade lämnat ett litet kuvert med mitt namn på, mitt på marken framför mig.

I kuvertet låg hundra kronor och ett liftkort från Sälen. Jag lade kuvertet i innerfickan på min kavaj och tog hissen ner. Stopp, vänta nu. Vilken hiss? Jag vet faktiskt inte. Nedåt åkte jag i alla fall, i en röd plasthiss. När jag kom fram öppnades dörrarna och jag klev in i vad som liknade en mataffär. Det hade arrangerats en enorm fest och jag blev snabbt tilldelad en lustig kostym och ett glas whisky.

I en spegel såg jag hur jag såg ut i kostymen. Det var ingen vacker syn, jag var plötsligt utklädd till en blå julgran. Sjukt. Sen blev jag full och dansade med några brudar. Riktigt bra fest faktiskt, alla hade jättekul. Rundade av i lagom tid och tog en bulle hem. Vilken toppenkväll!