Hösten lyfter sin hatt

Hösten lyfter sin hatt. Dess kyla och skräck omfamnar mig på ett både obehagligt och behagligt sätt.

Dess hatt, undrar ni. Höstens hatt. Undrar ni?

Mitt huvud täcks plötsligt av höstens hatt. Höstens hatt är en skatt. Jag har en gång velat vara en katt.

Höstens katt. Dess katt. Denna katt i höstens natt. Jag blir klöst av höstens katt. Den här texten är platt. Som en skatt. Kattens skatt. Höstens skatt. Mitt liv är är som ett skratt. Höstkattens skratt. Dess skratt undrar hur det egentligen är fatt.

Höften lyfter sin skatt. Höftens skatt. Mina höfter rör sig likt en katts. I höstens natt blir mina höfter en skatt. Disco-kattens skatt. Dess höftskatt i höstens oändliga natt.

Det räcker väl för den här gången?

Sommarmorgon

Innan solen gick upp den dagen låg dimman tät över sjön och jag vet inte varför jag ens vaknade eller varför jag gick upp så tidigt. När jag öppnade dörren och den kalla luften mötte mina fötter så rös jag till under ett kort ögonblick innan jag satte ner fötterna i gräset. Något hade ändrats, det märkte jag direkt.

Innan jag beslutade mig för att undersöka saken närmare så tog jag två steg tillbaka uppför den lilla trappan och satte på mig mina glasögon. Jag kände att jag eventuellt även borde ha klätt på mig lite bättre om jag nu skulle ut och kanske leta efter något hemskt, men detta avfärdade jag med rationellt tänkande.

Så. Med glasögon på och nakna fötter i gräset gick jag ut i en relativt idyllisk svensk och tidig sommarmorgon. Sjön låg spegelblank. Förutom det lugna kluckandet mot klipphällen var det enda ljud som hördes en väldigt lätt bris i trädens grenar. Klyschigt nog, får man väl säga. Nåväl, på vägen ner till den smala bryggan, som jag var på väg till av någon anledning, passerade jag en korvkiosk som jag garanterat kan säga aldrig har funnits mellan träden där förut. "WTF" är en underdrift av tankarna som for genom mitt huvud vid detta ögonblick.

När jag kom fram till luckan för att beställa min korv (som jag plötsligt tydligen skulle ha) så visade det sig att  mitt medlemskort inte gällde längre. Jag blev, med tanke på situationens allvar och natur, en smula upprörd. Här kan förmodligen alla känna igen sig. Mitt beslut blev att stirra djupt in i den tomma korvkiosken och vänta en stund.

Sedan gick jag. Jag gick och gick. Jag kom i kontakt med ett elstängsel, bland annat. Obehaglig upplevelse.

Efter att ha korsat en kohage med sovande kor så småsprang jag in i ett skogsbryn. Nu var jag säker. Eller?

Jag gjorde upp en eld. En lägereld, skulle man kunna säga. Jag skapade ju ett läger kring elden, så nog var det en lägereld. Mitt läger bestod av:

• Eld
• Skog
• Jag
• En plastpåse från Willys

Elden höll mig vid liv under de första 42 dagarna av den här upplevelsen. Sedan slocknade den. Påsen hade jag ingen som helst nytta av, förutom att jag kissade i den vid några tillfällen. (Kisset hälldes förvisso ut i skogen, vilket eliminerade påsens existensberättigande)

Efter tretton månader kom till slut ett skepp vid horisonten. Jag blev helt till mig och tänkte att jag var räddad. Sen slutar hela den här berättelsen med att jag faktiskt blev upplockad av det här skeppet och förd till Frihamnen i Stockholm. Och nu är allt som vanligt igen. Min katt får mat, mina räkningar betalas i tid. Jag går ut med soporna, jag diskar. Ibland ser jag en film som en kompis har rekommenderat. Och jag hatar det.

Veckans mopedkapning

- Bli inte rädd nu, men bakom dig på mopeden sitter jag med en väska. I väskan finns en extremt kraftig sprängladdning. Vem jag är tänker jag inte berätta.
- Vadå, vad i....
- Vänd dig inte om, titta aldrig på mig! Men du kan kalla mig Nalle. Kör mopeden, hotar jag nu lugnt. Som sagt, i väskan finns en sprängladdning. En bomb, helt enkelt dårå.
- Sjukt. Vart vill du att jag ska köra, vad vill du egentl...
- Vad jag vill är inte viktigt. Men väskan i min hand kan du se om du sneglar ner till vänster lite grann. Stopp! Lite längre till vänster. Och så lite ner. Där ja. Där skymtar du väskan som bomben ligger i. Titta på vägen nu, så att vi inte drattar omkull.
- Nalle, jag är rädd.
- Inte jag. Nu lägger du dig i högerfilen. Glöm inte att kolla backspegeln. Kolla backspegeln, upprepar jag. Annars...
- Annars vadå?
- Annars spränger jag oss. Här och nu, på en gång. Trodde att det var uppenbart. Sväng av här framme.
- Jag måste tanka snart.
- Du måste ingenting. Jag måste kissa. Stanna vid bensinmacken där framme. Det torde finnas en killtoalett där.
- Jag vill se ditt ansikte. Jag älskar dig.
- Jag vet att du älskar mig. Men mitt ansikte får förbli din fantasi. Nu går jag på toa. Vi kommer aldrig mer att ses. Hej då.

Horoskopet

Att det är helg är inget att hetsa upp sig över. Du har varit med om det tusentals gånger tidigare. Tro inte att det kommer blir "skitkul", "episkt" eller i värsta fall, "legendariskt". Tecknen tyder på att du, om du väljer att gå ut, kommer att hamna på en karaokebar. Låtvalet kan bli "Forever young" med Alphaville, men här tänker jag fan reservera mig alltså. Det kan således bli en annan låt.

Pengar då? Glöm pengar. Du vet mycket väl vad du jobbar med och vilken inkomst detta arbete inbringar. Pengar? HA! Jag skriker det igen: HA!

Kärlek? Ja. Om du klassar din dialog med en tiggare som vill ha pengar och på ett äckligt sätt smeker dig när du försöker ta dig därifrån som kärlek, så javisst. Massa kärlek. Annars nej. Ingen kärlek i helgen.

Mitt råd är att du håller dig hemma. Kolla på TV. Lyssna på radio. Och om det blir krig så stänger du fönstren och sätter på radion i väntan på ytterligare information. Du vet nämligen ingenting om hur det är att vara i krig. Kom ihåg det. Du vet ingenting. Pappis! (En ny slangform av "pappskalle" som jag just nu håller på att testa.)

Veckans mord

"Hej hej. Du ska dö nu."

Sommarnattskräckdrama! En verklighetsbaserad hallucination

I ett försök att rädda det han just hade sagt frågade han henne om hon hade sett någon bra film på sistone. Och i samma sekund som orden lämnade hans läppar så ångrade han sitt val av fråga. Hon såg på en gång rakt igenom hans billiga och ogenomtänkta försök till småprat och vände upp och ner på hela stället. Bokstavligen. Om han hade varit förmögen att faktiskt höra något så hade han kanske hört hennes förolämpningar och skrik. Kanske. Men nu visade det sig att han varit döv sedan födseln, något hans föräldrar hade undvikit att nämna för honom.

Detta berörde honom inte nämnvärt, och han valde därför att ignorera den scen som nu började växa till urartade proportioner och gick istället och tatuerade sig hos en tatueringsstudio för extremt hörselskadade män. Eftersom han inte var bekant eller erfaren vad gäller vare sig tatueringar eller hörselskador så bestämde han sig för att helt enkelt bara sätta sig ner och låta det som skulle ske få ske. Vad var alternativet?

Inga ord utbyttes, av ovan nämna skäl, utan han trycktes alltså ner i hammocken av fyra enormt starka armar. Två vänsterarmar, två högerarmar. I detta ögonblick insåg han sitt tredje misstag för dagen. Men det var alldeles för sent. Nu sattes hög rockmusik igång, men det hörde han ju inte. Hammocken gungade högre och högre och tatueringen var nästan klar. Märkligt. I en broschyr från samma tatueringsställe hade han några minuter innan läst att det förmodligen skulle göra lite ont, men det hade han inte känt. Och han hade inte ens märkt att det hade gått en vecka. Hammocken slog runt och han tappade balansen och skrapade upp ena knät mot en klippa.

Solen gick upp vid horisonten. Han tvättade sitt skadade knä med sjövatten och undrade bland annat om tatueringen hade blivit bra. Hade den blivit som han hade föreställt sig? Hade han ens föreställt sig något?
Nu nådde solstrålarna hans kropp och det började bli bråttom. I bakgrunden exploderade en väckarklocka, men det hörde han ju inte. Stackarn. Han reste sig och såg sig i spegeln. Ja, en spegel hade uppenbarat sig vid skogsbrynet. Det var verkligen ett fantastiskt vackert ljus den här morgonen. Men samtidigt kändes det som skymning. Han fick vrida sig lite för att se resultatet. En klase vindruvor på ena låret. En klase vindruvor på andra låret. Fan vad fult. Missnöje. Ridå.