Sommarnattskräckdrama! En verklighetsbaserad hallucination

I ett försök att rädda det han just hade sagt frågade han henne om hon hade sett någon bra film på sistone. Och i samma sekund som orden lämnade hans läppar så ångrade han sitt val av fråga. Hon såg på en gång rakt igenom hans billiga och ogenomtänkta försök till småprat och vände upp och ner på hela stället. Bokstavligen. Om han hade varit förmögen att faktiskt höra något så hade han kanske hört hennes förolämpningar och skrik. Kanske. Men nu visade det sig att han varit döv sedan födseln, något hans föräldrar hade undvikit att nämna för honom.

Detta berörde honom inte nämnvärt, och han valde därför att ignorera den scen som nu började växa till urartade proportioner och gick istället och tatuerade sig hos en tatueringsstudio för extremt hörselskadade män. Eftersom han inte var bekant eller erfaren vad gäller vare sig tatueringar eller hörselskador så bestämde han sig för att helt enkelt bara sätta sig ner och låta det som skulle ske få ske. Vad var alternativet?

Inga ord utbyttes, av ovan nämna skäl, utan han trycktes alltså ner i hammocken av fyra enormt starka armar. Två vänsterarmar, två högerarmar. I detta ögonblick insåg han sitt tredje misstag för dagen. Men det var alldeles för sent. Nu sattes hög rockmusik igång, men det hörde han ju inte. Hammocken gungade högre och högre och tatueringen var nästan klar. Märkligt. I en broschyr från samma tatueringsställe hade han några minuter innan läst att det förmodligen skulle göra lite ont, men det hade han inte känt. Och han hade inte ens märkt att det hade gått en vecka. Hammocken slog runt och han tappade balansen och skrapade upp ena knät mot en klippa.

Solen gick upp vid horisonten. Han tvättade sitt skadade knä med sjövatten och undrade bland annat om tatueringen hade blivit bra. Hade den blivit som han hade föreställt sig? Hade han ens föreställt sig något?
Nu nådde solstrålarna hans kropp och det började bli bråttom. I bakgrunden exploderade en väckarklocka, men det hörde han ju inte. Stackarn. Han reste sig och såg sig i spegeln. Ja, en spegel hade uppenbarat sig vid skogsbrynet. Det var verkligen ett fantastiskt vackert ljus den här morgonen. Men samtidigt kändes det som skymning. Han fick vrida sig lite för att se resultatet. En klase vindruvor på ena låret. En klase vindruvor på andra låret. Fan vad fult. Missnöje. Ridå.