torsdag 24 april 2008

Nostalgi, någon?

Det här är ju helt fantastiskt.
Lägg märke till hur de har belyst Linus och hur snyggt de har använt sig av rummet där det hela utspelas. Sättet på vilket Linus verbalt uttrycker sina känslor är näst intill perfekt. Trappan, paraplyet och soptunnan är alla oerhört vackert porträtterade. Det finns ingenting man skulle kunna ändra på i detta tidlösa mästerverk.


Det enda som är lite tråkigt är att mannen som gör Linus röst, en gammal granne till mig som heter Osvaldo "Italienaren" Cavandoli, blev psykiskt sjuk efter inspelningarna och blev tvungen att börja jobba med arga barn. Nu för tiden vet jag inte riktigt vad han gör men jag fick ett sms för några år sedan där han skrev:

"Andreas, jag är slut som artist. Jag skulle behöva en femhundring. Har du det? Kram /Osvaldo (Linus, du vet)"

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade glömt hur fantastisk Linus på linjen var! Men jag har två frågor:
1) Varför hette han Linus när han uppenbarligen pratade italienska?
2) Var det alltid såna där moralpredikningar i alla Linus-filmer?

Anonym sa...

Jag undrar mest vart man får tag på de där skorna som Linus har på sig!? De passar hans keps så fantastiskt bra tycker jag!