Det var ju natt, va.

Det small till och jag vaknade. Lyfte telefonluren och slog numret till polisen.

- Hallå? Hallå? Hallååååå?

Inget svar. La på luren. Skämdes över hur jag hade pratat i en tom telefonlur. Drog på mig rena kalsonger och tittade på klockan. Dags att baka frukost.

Jag var mitt i bakandet av mitt tredje bröd den natten när det small till igen. Den här gången blixtrade det till i köket som, utöver elden som drevs av ved, var nattsvart. Insåg att det åskade. Lugnade ner mig. Medan brödet gräddades i hettan av det brinnande stycke som en gång hade varit en bit skog, så bestämde jag mig för att återigen ringa polisen. Inget svar. Eller? Jo. Svar. Tror jag. Jag la omedelbart på luren. Skrämd.

Svetten rann ner över ryggen och pannan. Elden var uppenbarligen varm, och uppfyllde således sitt syfte. Det slog mig plötsligt att jag inte hade älskat med en kvinna på nästan fyra år. Blev rädd och ringde polisen för tredje gången under loppet av ett antal timmar. Fick svar. Förklarade mitt ärende. Fick förståelse. Avslutade samtalet lite för snabbt. Stirrade rakt in i klockan en stund. Bytte kalsonger. Tog en dusch. Tog på mig en badrock och la mig på en härlig fäll som jag tycker så mycket om. Jag blev inte det minsta förvånad över att det small till igen.

Polisen knackade på dörren. Släppte in dem. Två styckna. Konstaplar, alltså. Fick hjälp. Hamnade i ett slags tillstånd. Bad därför poliserna att visa legitimation. Allt såg ut att vara i en viss ordning. Sänkte mig lite. Poliskonstaplarna, nu något över mig, tittade nyfiket på varandra. När nästa blixt för ett ögonblick lyste upp rummet såg jag något. I mitt franska takfönster såg jag under en millisekund reflektionen av mitt ansikte.

I nästa minnesbild satt vi och spelade kort, när jag plötsligt skrek. Kom plötsligt ihåg vem jag var, men inte var jag var. Ringde ett telefonsamtal. Kastade vatten. Slog i telefonkatalogen. Ringde ett nytt telefonsamtal. Bokade bord. Ett nattbord.

Sedan blev det dag, som det brukar bli. Bokade, per telefon, om mitt nattbord till ett vanligt bord. Tog på mig kalsonger och lämnade lägenheten. Viftade till mig en bil, va. Stal den. Olagligt, skulle man kunna säga. Körde på en fågel och begravde den någonstans vid en sjö. Stannade till vid en telefonkiosk och bytte kläder. Ringde ett extremt långt och viktigt samtal. Lossade klockan från handleden och satte den rakt framför mitt öga för att se hur bråttom det var. Förstod situationens allvar och skrek igen.

Långt senare under dagen blev jag arg. Hungrig. Och arg, som sagt. Släppte en kotte som jag hade hittat i skogen och lät den falla rakt ner i en önskebrunn. Låtsades att kotten var en handgranat och gjorde ett dramatiskt explosionsljud men önskade inget särskilt. Satte mig på huk och gick upp i rök. Kattrök.