På förekommen anledning...

Hemskt ledsen att jag inte har skrivit på ett par dagar!
Det är nämligen så att jag har varit ute på en lång resa igen. Denna gång hamnade jag i en liten skog. Utan att bli för långrandig kan jag berätta att jag bland annat fick bygga en linbana för att ens överleva. Jag slogs med vargar, sprängde hus och sprang så fort benen bar vissa gånger.
Nära ögat, med andra ord. Men nu är jag hemma igen och mår efter omständigheterna ganska bra.
Ska berätta lite mer så fort jag får tid. Eller så skriver jag om nåt helt annat nästa gång. Den som lever får se, som ett gammalt lumpenbefäl brukade säga.

Det här är till dig, Martin.